Odysséen

’’Sångmö, sjung om den man, som fick länge i skiftande öden irra omkring, när han Troja förstört, den heliga staden. Många människors städer han såg och förnam deras kynne, många de lidanden voro på hav, som hans hjärta fick utstå under hans kamp för sitt liv och för kämparnes lyckliga hemkomst.’’

Har nu för första gången läst Homeros Odysséen. Medan jag kände till dess huvuddrag hade jag aldrig lagt en hand på själva verket, men är mycket nöjd att jag gjorde det.

Berättelsen är ju klassisk. Odysseus, vars krigslist var avgörande för att bringa ett slut till det tio år långa kriget mot Troja, utstår tio år av prövningar och motgångar i sin strävan att återvända hem till sitt kungadöme på ön Ithaka och sin familj.

Från att överlista cyklopsen Polyfemos till att navigera mellan Schylla och Charybdis visar Odysseus återkommande upp intelligens och mod, men även hybris. Han förvärrar sina mödor när han uppvisar arrogans och det närapå förintar honom, precis som det slutligen förintar hans manskap:

’’Dock sina män han ej frälste ändå, hur han också försökte, ty de förvållade själva sin död, dessa dårar, som gudlöst åto för Helios, Himmelens son, hans heliga oxar; också lät guden för dem deras hemkomstdag gå om intet.’’

Men Odysseus visar upp en förmåga att växa som människa och lära sig från sina misstag. Till skillnad från Agamemnon, som blir hjälslagen av sin hustrus älskare, uppvisar Odysseus självkontroll och tillförsikt när han äntligen återvänder till Ithaka. Istället för att slå på stort bidar han sin tid och planerar noggrant sin hämnd mot de män, de s k ’’friarna’’, som har våldgästat hans hus i åratal.

Odysséen är en hyllning människan och livet. Det är inte en slump att vi använder ordet odyssé till att mena en lång, prövosam resa. Ställd mellan valet om att bli odödlig och ägna resten av sitt liv med nymfen Kalypso eller att återförenas med sin Penelope på Ithaka, väljer Odysseus det senare.

Och när Odysseus möter Achilles hos Hades uppvisar han stor respekt till honom, som genom sina bragder på slagfältet vid Troja uppnådde en evig ära (’’kleos’’). Men då svarar Achilles:

’’Sök ej trösta mig över min död, du berömde Ulysses! Hellre jag ute på landet som dräng ville slita för daglön under en främlig som ingenting ärvt, och som hade det fattigt, än gå härnere som drott över hädansomnade alla.’’

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *